Duschteknik samtalsämne i vattenbristens Kapstaden
Kö för att hämta naturligt källvatten i Kapstaden. Foto: Shutterstock

Duschteknik samtalsämne i vattenbristens Kapstaden

Sydafrika. I mer än ett år har det rått allvarlig vattenbrist i Kapstaden i Sydafrika. Men först de senaste månaderna, när krisen blivit akut och man börjar tala om en torrläggning av fyramiljonersstaden, har allvaret börjat sjunka in hos allmänheten, politikerna och omvärlden, skriver journalisten Görrel Espelund från Kapstaden.

Publicerad: 2018-03-19

Grannen borrade egen brunn i veckan. Fenomenet har blivit allt vanligare i Kapstadens över- och medelklasskvarter. Den som har råd att anlita en entreprenör eller frakta in vatten från icke-torkdrabbade områden, kan helt enkelt köpa sig ur krisen. Men faktum kvarstår: Kapstaden med sina fyra miljoner invånare riskerar att bli den första torrlagda metropolen i världen.

På middagsbjudningar har vatten blivit det mest omdiskuterade samtalsämnet – långt före ex-president Jacob Zuma och den senaste utvecklingen kring dennes korruptionsskandaler.

Day Zero är numera ett vedertaget begrepp och avser den dag då staden stänger av det kommunala vattnet och invånarna istället får hämta vatten från 200 tappställen.

Just nu är Day Zero flyttad från den 12 april till ett obestämt datum i framtiden. Och kommer, i bästa fall, aldrig att inträffa. Men detta är helt beroende på konsumtion, avdunstning och nederbörd.  

”Torka”, sa Kapstadens borgmästare Patricia de Lille i fjol, måste ses som det nya normala.

Staden hade då fått pris för sitt vattenprogram, drygt 250 kilometer nya vattenrör hade lagts ner för att minska läckor och man diskuterade möjligheterna att i en högre grad återvinna avloppsvatten. Men privatkonsumtionens tak låg på 100 liter per dygn, och det var alldeles för mycket.

Senare under året hopade sig anklagelser om korruption och vanstyre över borgmästare De Lille och i slutet av 2017 uteslöts hon ur sitt parti Demokratiska alliansen (DA). Visserligen kunde de inte sparka henne som borgmästare men i januari tog DA:s partiordförande Mmusi Maimane på sig det övergripande ansvaret för att lösa vattenkrisen och utsåg vice borgmästare Ian Neilson att leda insatsstyrkan som ska reda ut vattensituationen.  

vattenskyltFoto: Shutterstock

Tonläget ändrades i ett slag från att ha varit anklagande och otydligt, till att bli inkluderande och rakt.

”Jag behöver er hjälp. Vi är alla en del av den här kontinenten och vi måste arbeta tillsammans”, vädjade Maimane.

Den 1 februari infördes den striktaste regleringen hittills: om staden ska uppnå målet får varje invånare bara använda 50 liter* kommunalt vatten per dygn. Den totala förbrukning är satt till 450 miljoner liter vatten per dygn och riktigt där är vi inte ännu, men konsumtionen har de senaste veckorna gått ner. Och efter att tidigare ha vägrat, har nu även den nationella ANC-regeringen deklarerat torkan och vattenbristen för en nationell katastrof.

Vattentillgången i Kapstaden och Västra Kapprovinsen har nämligen varit en delikat politisk fråga. ANC styr i åtta av Sydafrikas nio provinser, men inte i Västra Kapprovinsen. Och inte i Kapstaden. Det spekulerades länge i om det helt enkelt var så att ANC försökte vinna billiga poänger genom att låta provinsen bära skulden. Till och med misslyckas. Men när frågan granskades mer noggrant var DA-ledningen inte sen att peka ut den nationella regeringens ansvar. Enligt konstitutionen är det landets regering som ska ansvara för vattentillgången och de regionala och lokala beslutsfattarna som ansvarar för distributionen. Och så var pajkastningen igång.

Vattenkrisen har kantats av beskyllningar. Vems är ansvaret och vems är felet? Vem är det som inte sparar? Är det de rika med sina pooler och trädgårdar? Eller är det de fattiga som inte bryr sig om läckande kranar? Är det turisterna som duschar för länge? Eller är det politikerna som inte förstått allvaret förrän det nästan var för sent?

Sanningen är en kombination av en rad faktorer som de styrande borde ha kunnat förutse. I ekvationen finns en kraftig urbanisering, klimatförändringar och allt för lite vinterregn. Här finns också brist på planering och infrastrukturinvesteringar, bristande kommunikation och outnyttjade resurser – i och omkring Kapstaden finns akviferer med grundvatten som inte utnyttjas.

Åtgärderna som staden nu sätter in, tillsammans med konsumenternas vattenbesparingar, hoppas stadsledningen ska räcka fram till dess att regnen fyller på dammarna igen.

Vattentrycket i ledningarna är lägre, borrningarna för att nå grundvattensreserverna fortsätter och under mars kommer ett par mindre avsaltningsanläggningar vara klara att tas i bruk. En höjning av vattenpriset ska avskräcka folk från att överkonsumera och den som förbrukar avsevärt över 50-litersgränsen riskerar att få en vattenmätare installerad som automatisk stänger av vattnet när dygnskonsumtionen är nådd.

vattenflaskorVattenkällan i Newlands i Kapstaden. Foto: Mark Fisher/Shutterstock 

Runt om i Kapstaden finns också ett par naturliga källor där invånarna i generationer hämtat vatten – för att det smakar så gott. Nu köar kapstadsborna dagligen vid källorna för att fylla sina plastdunkar och därmed dryga ut hushållsvattnet. Vid de mest populära källorna har trafikpolisen tillkallats för att hålla ordning. 

I början av mars lovade DA-ledaren Mmusi Maimane att om invånarna fortsätter spara, om regnen är goda i vinter, då behöver Day Zero inte inträffa i år. Kanske först sommaren 2019.  

Så nu måste de kortsiktiga lösningarna avlösas av mer långsiktiga. Ska Kapstaden och Sydafrika klara sin vattenförsörjning i framtiden krävs en strategisk plan, massiva investeringar och nya sätt att tänka kring vatten.

En av Sydafrikas främsta vattenexperter, Anthony Turton talar om nödvändigheten att öka återvinningen av avloppsvatten, så som man sedan länger gör i Singapore, Perth och Windhoek. Trevor Balzer, vice generaldirektör på departementet för vatten och sanitet, påtalar den ojämna vattenförbrukningen i landet och hoppas att ny teknik, ökad medvetenhet och strikta regleringar ska få ner den allmänna konsumtionen. 

kapstadenKapstaden. Foto: Shutterstock

Så vad handlar diskussionerna om vid middagsbjudningarna? Jo, om vardagliga saker. Som hur man läser av sin egen vattenmätare. Om olika duschtekniker för att bli klar under 90 sekunder. Hur vinäger kan avhjälpa illaluktande doft från en ospolad toalett och hur ofta man egentligen spolar toaletten – då endast med återanvänt duschvatten eller vatten från tvättmaskinen.

Varje dag ser jag lastbilar på väg att installera stora vattentankar som ska fyllas med regnvatten från taken den dag vinterregnen kommer. Det vattnet kan sedan användas till toaletten eller i duschen.

Shoppingcenter har stängt av kranarna och ställt fram handsprit åt toalettbesökarna. Hotellen har slutat byta lakan varje dag. Vissa restauranger har börjat servera mat på engångstallrikar, andra har slutat med kranvatten som dryck.

Day Zero kanske aldrig kommer att inträffa. Men utmaningen handlar inte om att klara sommaren och vintern – det handlar om att klara framtiden.


(* Genomsnittsförbrukningen i Sverige är 140 liter vatten per person och dygn. )


Görrel Espelund
Journalist, författare och före detta Afrikakorrespondent.