Italiens Sardiner bromsar högerpopulismen

Det viktiga valet i Emilia-Romagna gick inte som väntat. Främlingsfientliga och högerpopulistiska Legas kandidat förlorade ett nyckelval i regionen i januari efter att partiet tidigare vunnit alla regionalval under 2019.

Det blev istället den liberala vänsterns kandidat Nicola Zingaretti som lyckades klamra sig fast vid presidentposten, som enligt tradition är röd. Segern tillskrivs Sardinerna – den fredliga proteströrelse som svept över landet de senaste månaderna och uppmanat till politisk eftertänksamhet och stort valdeltagande.

Valet sågs som en viktig test för den nya, endast fyra månader gamla, regeringskoalitionen mellan anti-etablissemangspartiet Femstjärnerörelsen och det socialdemokratiska Demokratiska partiet, som bildades förra sommaren. Detta efter att samarbetet mellan populistiska Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega brutit samman. Legas partiledare Matteo Salvini tvingades avgå som inrikesminister – en position från vilken han dominerat italiensk politik.

Med en fortsatt stark folkopinion i ryggen har Salvini satsat stort på regionalvalen. Förutom att resa runt och hålla otaliga torgmöten publicerar han i snitt fem inlägg i sociala medier per dag. Och under valkampanjen inför regionalvalet i Emilia-Romagna den 26 januari lyckades han skapa över fem miljoner interaktioner på dessa inlägg.

Det gör honom till en av Italien främsta influerare, enligt en rapport från den italienska konsultbyrån FB & Associati, specialiserad på opinionsbildning och lobbying inom offentlig sektor.

Den före detta inrikesministern Matteo Salvini är en av Italiens främsta influerare som nu hotas av åtal för att han inte låtit migranter gå i land. Här tar han en selfie vid en stor manifestation för högerpartierna i landet. Foto: Andrew Medichini/AP/TT

Segerviss hade Salvini satsat stort på att tala på torg runt om i Emilia Romagna – en region han sagt sig vilja befria från vänsterns förtryck. Här har röda politiska partier dominerat under närmare 70 år.

– Salvini var mer synlig än regionpresidentkandidaten från Lega. Till skillnad från vänsterblocket, där regionpresidenten och de lokala representanterna var de mest aktiva i valkampanjen – ett tecken på att högern ville göra valet till ett val av nationell betydelse, säger Piero Ignazi, professor i statsvetenskap från universitet i Bologna.

Trots det lyckades Salvini och Lega inte vinna denna gång. Både i sociala medier och i valet fick han se sig slagen. Dock inte av en annan politiker.

Hans huvudmotståndare denna gång var Sardinerna som vänder sig mot populism, rasism och hat och som spridit sig med rekordfart.

Allt började med fyra Bolognabor som anordnade den första Sardinflashmobben den 14 november 2019. Målet var att samla 6000 personer (gensvaret blev det dubbla), det vill säga fler än Salvini när han valtalade i samma stad, i en manifestation mot utbredningen av högerpopulism, främlingsfientlighet och nyfascism i politiken och samhället.

Därefter kom många andra demonstrationer att följa runt om i landet.

Piazza San Giovanni i Rom fylldes till bredden vid Sardinernas första manifestationen, 14 december 2019. Foto: Christin Sandberg

Sardinerna har samlat hundratusentals människor över generationsgränserna, som med Sardinskyltar i händerna har hörsammat kallelser till så kallade flashmobs – en snabbt påkallade demonstration – på torg över hela Italien och i flera andra europeiska länder. I Finland har en liknande rörelse, kallad ”Strömmingarna”, bildats med Sardinerna som förlaga.

Ett av de uttryckliga målen när Sardinerna samlades i Bologna var, förutom att stoppa Salvini, att de ville väcka intresse för politik hos unga.

– Sardinerna erbjuder ett ”vi” som inte bygger på uteslutning, utan ett inkluderande och välkomnande ”vi” där dialog står i fokus. Det uppskattas av många, säger författaren och sociologiforskaren Giorgia Serughetti i en kommentar efter valet.

Högt valdeltagande stoppade ytterhögern

Många tillskriver Sardinerna det rekordstora valdeltagandet. Aldrig tidigare har över 67 procent av de röstberättigade tagit sig till valurnorna i regionen, vilket var en ökning med 30 procent sedan det senaste valet.

Valet i Emilia-Romagna blev därmed också den första förlusten för Salvini. Om det är tillfälligt återstår att se.

– Varje seger över högerpopulister, eller ”identitetshögern” är viktig, eftersom de är starkt inriktade på en hierarkisk uppdelning mellan könen, har en vision om att bevara den traditionella familjen och är emot all utbildning mot sexism och homofobi, säger Serughetti.

Men ytterhögern i Italien går i stort fortsatt framåt. Det parti som ökade mest, dock från en låg nivå, i Emilia-Romagna, var det nationalistiska och nyfascistiska partiet Italiens bröder. De leds av Giorgia Melonin och är i koalition med Lega. Samma tendens visar partiet på nationell nivå.

I södra Kalabrien var det val samma dag som i Emilia-Romagna, men där vann en koalition av center- och högerpartier, i vilken Lega och Italiens bröder ingår. I samma koalition finns även den tidigare premiärministern och mediemogulen Silvio Berlusconis parti Forza Italia.

Sardinerna lockar många men partier på den yttersta högerkanten går också framåt. Foto: Christin Sandberg

Väljarflykt från Femstjärnerörelsen

Den stora förloraren på den politiska scenen är Femstjärnerörelsen. Partiet har på mindre än två år gått från att vara det största enskilda partiet som väljarna röstade på i valet 2018 till att ligga runt 14 procent i opinionsundersökningarna. I Emilia-Romagna fick partiet strax under fem procent av rösterna.

Mycket av förklaringen går att finna i partiets ambivalens. Först skrev de, till mångas häpnad, ett regeringskontrakt med Lega. När det samarbetet föll gjorde de en tvärgir och vände sig till det Demokratiska partiet, som varit Femstjärnerörelsens huvudfiende i den retorik mot etablissemanget som rörelsen gjort sig känd för.

Den stora väljarkåren, som genom Femstjärnerörelsen hoppats på förändring och upprensning i den korrumperade politiken, har stått handfallen och betraktat spektaklet. Tills nu i regionalvalen då resultaten är entydiga. Väljarna flyr partiet.

Även partiledaren Luigi Di Maio har kastat in handduken. Tre dagar före regionalvalet i Emilia Romagna valde han att annonsera sin avgång. Även om det var väntat var det en illa vald tidpunkt, ansåg många.

Hur länge partiet kommer lyckas hålla sig kvar i regeringsställning återstår att se. Under våren står ytterligare sex regionalval för dörren.

En bro mellan medborgare och politiker

Femstjärnerörelsen, är ett parti som började, liksom Sardinerna, en gång i tiden med en massamling på ett torg. Sardinerna har hela tiden sagt att de är politiska, att de står tydligt till vänster, men dementerat att de skulle ha för avsikt att bilda ett politiskt parti och ”ta över” efter Femstjärnerörelsen.  

Initiativtagarna till Sardinerna förväntas nu uttala sig utan att hunnit ta fram ett program. Mattia Santori är en av arrangörerna. Foto: Christin Sandberg    

Sardinerna beskriver sin roll som en bro mellan medborgarna och deras behov och den institutionella politiken. I ett brev till premiärminister Giuseppe Conte bara dagar efter regionalvalet i Emilia-Romagna lyfter de vilka politiska frågor de ser som viktigast.

Bland dem finns sjukvård, och arbete, i det här fallet arbete som säkerhet för ett gott och värdigt liv.

De vänder sig mot populistisk politik i bemärkelsen politiska utspel om snabba lösningar på kroniska problem.

Italien har egentligen aldrig återhämtat sig sedan finanskrisen åren 2007 - 2008. Ekonomijournalisten Roberta Carlini beskriver ekonomin som stagnerad.

– Det skapas arbeten, men vi ser ingen tillväxt, tvärtom sjunker bruttonationalprodukten. Det beror på att de arbeten som skapas är dåligt betalda och inte särskilt produktiva, säger hon.

Unga lämnar Italien

I stort sett alla nya anställningar är deltidssysselsättning inom servicesektorn.

– Det råder alltså brist på fullgoda arbeten och anställningar som det går att leva och bygga en framtid på, säger Carlini.

Det är en av huvudanledningarna till att barnafödandet nått historiska bottenrekord under flera år i rad. Italien har också världens nästa äldsta befolkning och enligt Världshälsoorganisationen är det en av landets största framtidsutmaningar. Att allt färre unga ska försörja allt fler äldre.

Om de blir kvar i landet vill säga. Reportagen om unga välutbildade som flyr landet avlöser varandra. Det är ett faktum som oroar italienarna, som vill reglera emigrationen från landet i minst lika hög grad som immigrationen.

Dessutom är landet polariserat mellan det rikare nord och fattigare syd. Det reflekterades även i valresultatet i det nationella parlamentsvalet 2018 då Femstjärnerörelsen fick ett stort stöd hos befolkningen i Syditalien och Lega i Norditalien, där det partiet har sina rötter.

Men den politiska trenden har nu brutits i takt med att Lega och Salvinis stöd ökar även i Syditalien. Förra året vann Lega och centerhögerkoalitionen, som de ingår i, alla regionalval, även i de regioner där Femstjärnerörelsen bara så sent som för ett par år sedan haft sina kärnväljare.

Att det svänger i italiensk politik och att regeringar faller är som vanligt egentligen. Om det inte vore för Sardinerna den här gången.

Italiensk politik har en tendens att vara lite före sin tid. Fastighetsmagnaten och mediemogulen Silvio Berlusconi gav sig in i politiken och föregick Donald Trump. Landet blev det första att inneha en högerpopulistisk regering med Femstjärnerörelsen och Lega. Och nu Sardinerna som länk mellan politikerna och folket för att på nytt väcka intresse och öka deltagandet i det politiska livet och på så vis bidra till att krympa utrymmet för ytterhögerpartierna att växa. Det var det höga valdeltagandet i Emilia Romagna som stoppade Lega från att ta makten i ytterligare en region.   

Kan Sardinerna, ledda av en ung generation utan politisk erfarenhet, bidra till att reparera demokratin, är inte det så lite. Men då måste de se upp. Initiativtagarna till dessa torgmanifestationer  avkrävs ständigt framträdanden och uttalanden som om de vore politiska ledare, vilket de inte är. Det gör dem sårbara.

En sardin är liten och hjälplös fisk, som då den rör sig i flock utgör ”en massa”. Men det finns risk att rörelsen, som uppkommit utan strategisk ledning och rör sig i vatten med redan etablerade maktstrukturer, spricker. Det skulle på sikt försvaga rörelsens kraft som finns hos folket – eller i massan av Sardiner, som de själva uttrycker det.