Grönländarna vill lämna Danmark – men oklart när
Nationaldagsfirande i Sisimiut den 21 juni 2010, ett år efter införandet av självstyret. Foto: Algkalv/Creative Commons

Grönländarna vill lämna Danmark – men oklart när

Analys. Grönlands politiska färg är fortfarande röd, fast något blekt efter nyvalet den 24 april. Fiskekvoter, bostadsbrist och sociala problem dominerade en valrörelse med förväntningar om full självständighet som en summande ton i bakgrunden, skriver journalisten Staffan Dahllöf från Köpenhamn. Sex av sju partier i inatsisartut, den grönländska riksdagen, är för självständighet. Men frågan om när och hur Grönland kan bryta sig loss från Danmark saknar i hög grad svar.

Publicerad: 2018-05-02

De två största politiska partierna i Grönland, socialdemokratiska Siumut och vänsterpartiet IA (Inuit Atagatigiit – ungefär folkgemenskap) gick bägge två tillbaka i valet den 24 april, men har fortfarande stöd av 52,7 procent av väljarna.

Därmed ser Siumuts partiledare Kim Kielsen ut till att kunna fortsätta som ledare för naalakkersuisut, den grönländska regeringen, fram till 2009 kallat landsstyret.

Valets enskilt största vinnare blev partiet Demokraterna som gick fram med två mandat. Anförda av affärsmannen Niels Thomsen är Demokraterna nu det dominerade borgerliga partiet i Grönland, en roll som i många år tillföll partiet Atassut.

Att stå på egna ben

Men valresultatet var inte entydigt. Två utbrytarpartier från Siumut säkrade sig plats i inatsisartut, den grönländska riksdagen med 31 ledamöter, tidigare kallat landstinget. De två vill lösgöra Grönland från Danmark så snart som möjligt.

Ivrigast är partiet Nunatta Quitornal som har satt 2021 som ett symbolladdat mål för självständighet. Då har det gått 300 år sedan den norsk-danske missionären Hans Egede inledde den danska koloniseringen av Grönland.

egersStaty över Hans Egede som inledde den danska koloniseringen av Grönland på 1700-talet. Foto: David Stanley/Shutterstock

På pappret finns det därmed en massiv majoritet för självständighet. Sex av sju partier i inatsisartut har det som mål. Enbart det nya, men lilla, Samarbetspartiet vill bevara Grönlands nuvarande status som en del av det danska riket.

Majoriteten för självständighet är dock mer formell än reell. När, och inte minst hur, Grönland kan bryta sig loss från Danmark är frågor som i hög grad saknar svar. Lite grovt sagt handlar det om Grönland någonsin kan stå på egna ben.

Klimatförändring ger möjligheter

När självstyret tog form för tio år sedan rådde en mer optimistisk stämning i Grönland än idag.  Visserligen hotade – och hotar – klimatförändringar delar av den traditionella fångstkulturen, men de såg samtidigt ut att bana väg för nya möjligheter.

Oljeutvinning till havs, en utvinning av strategiskt viktiga jordartsmetaller och av nickel och järn såg ut att kunna locka till sig utländska investerare. Den danska riksdagen, folketinget, antog en särskilt lag för att motverka social dumpning från kinesiska bygg- och anläggningsföretag som man trodde skulle etablera sig med arbetare från Kina.

Ytterligare ett perspektiv var att alltmer isfria vatten kunde möjliggöra kommersiella fartygstransporter till Asien via Nordväst- och Nordostpassagen. Grönländska politiker anade en framtida geopolitisk nyckelposition för sitt land.

Riktigt så blev det inte. En finanskris kom emellan. Låga oljepriser gjorde prospektering i vatten fyllda med isberg ointressant. Geologiskt lovande gruvprojekt visade sig inte vara ekonomiskt attraktiva.

Efter snart tio år med självstyre är Grönlands ekonomi fortfarande helt beroende av räkfisket och av ekonomiska tillskott från Danmark, med turismen som en försiktigt växande intäktskälla.

inuiterInuiter välkomnar en grupp turister i Nanortalik. Foto: Teodor Lazarev/Shutterstock

En arktisk stormakt

Därtill kommer att vem som helst med investeringsplaner för Grönland möter gigantiska utmaningar i världens mest glesbefolkade land där infrastruktur enbart är fläckvis existerande.

Trots att utsikterna till full självständighet har skjutits på framtiden så hann det spridas en oro i den danska statsledningen för att Grönland förr eller senare går sin egen väg. I en försvarsanalys 2016 påpekade diplomaten Peter Taksøe-Jensen att Danmark med Grönland i ”riksgemenskapen” är en arktisk stormakt. Det vill säga att utan Grönland är Danmark varken det ena eller det andra.

fiskareKustfiskare i Ilulissat. Foto: Shutterstock

I årets valrörelse på Grönland har de här stora framtidsperspektiven spelat en underordnad roll. Valet blev utlöst av en tvist om fiskekvoter fortsatt skall koncentreras till effektiva stortrålare eller fördelas med större hänsyn till lokala fiskare i småbåtar i de små samhällena längs kusten. Den tvisten är olöst.

”Take back control”

Lika olöst är problemet med den låga utbildningsnivån, enbart 60 procent av grönländarna har högre utbildning än grundskola. Olösta är också stora sociala problem som hemlöshet och sexuella övergrep mot barn. Det nya är att de här frågorna inte längre är tabu, och förbehållna danska mediers skildringar av grönländsk misär. Ett tidigare omfattande alkoholmissbruk har minskat efter insatser från politiker, myndigheter och inte minst frivilligorganisationer.

Utvecklingen kan beskrivas som en variant av Brexit-slagordet ”Take back control”. Nu handlar det i första hand om att ta kontroll över Grönlands ekonomiska och sociala problem, men på längre sikt hägrar kontrollen över en egen och självständig nation. Ovisst är bara hur långt borta det målet ligger.


Staffan Dahllöf
Frilansjournalist, baserad i Köpenhamn.