I Davos blev Xi Jinping en världsledare av rang
Kinas president Xi Jingling (mitten) under ett bilateralt möte i Davos, samma dag som han höll sitt uppmärksammade tal om frihandel och globalisering. Foto: A Drop of Light/Shutterstock

I Davos blev Xi Jinping en världsledare av rang

Globalisering. Vid det världsekonomiska toppmötet i Davos klev Kinas president Xi Jinping fram som en försvarare av frihandel och globalisering. Medan Trump går in för protektionism framstår nu Kinas president som frihandelns förkämpe. Jonas Söderström vid UI:s Asienprogram har studerat hur kinesiska medier har återgett och kommenterat Xi Jinpings tal i ocensurerad form. Han drar slutsatsen att avsaknaden av inhemsk kritik inte bara beror på order uppifrån. Kineserna är på många sätt nöjda med landets ekonomiska utveckling.

Publicerad: 2017-02-13

Xi Jinpings öppningstal i vid världsekonomiskt forum i Davos i januari har påverkat debatten både i Sverige och utomlands. Tidigare fokus på Kinas interna politiska problem, frånvaron av mänskliga rättigheter eller miljöförstöring har nu hamnat sida vid sida med artiklar om Kina som försvarare av globalisering och frihandel. I en värld som har förändrats över en natt efter Trumps tillträde som USA:s president verkar Kina plötsligt stå för stabilitet och vara på ”vår” sida.

Vad har hänt? Förekommer detta skifte även i kinesisk medier? Hur ser kineserna på att deras kommunistiska ledare plötsligt har blivit frihandelns och globaliseringens förkämpe? Det var inte länge sedan samme ledare lade ut texten om hur viktigt det är med marxistisk utbildning för journalister och hur dessa ska tjäna partiet och den kinesiska nationen. Hur ser vanligt folk på den här kovändningen? Vad är tillåtet att tycka i kinesiska medier och kan talet i Davos ses som förenligt med  rådande offentliga retorik?

Då Xi Jinpings tal rönt sådan uppmärksamhet har jag översatt delar av det till svenska. För att Utrikesmagasinets  läsare ska få en känsla av retoriken, har jag anpassat det något till svenska förhållanden. Ordagranna översättningar från ”politisk kinesiska ” till svenska kan lätt bli  stela och te sig märkliga. Även om Xi Jinpings retoriska stil är mer vardagsbetonad så är skillnaderna mellan talspråk och skriftspråk långt större i kinesiskan än vad som är fallet i engelska eller svenska.

Xi Jinping inledde i Davos med att förklara att ”vi lever i den bästa av världar, men vi lever också i den sämsta av världar.”

Han fortsatte:

– I vår värld blir materiella tillgångar alltmer rikliga; ny livsförbättrande teknik utvecklas dagligen och vår mänskliga civilisation åtnjuter hög livskvalitet. Samtidigt är regionala och lokala konflikter vanliga, terrorism och flyktingströmmar går sida vid sida med fattigdom. Arbetslösheten är utbredd och stora inkomstklyftor skapar motsättningar i vårt samhälle. Vi frågar oss vad det är för fel på världen. Men för att komma till rätta med och lösa alla dessa problem måste vi först gå till botten med de underliggande strukturerna.

– Nu finns en tendens att skylla alla dessa problem på globaliseringen. Men det är viktigt att påpeka att finanskrisen och dess efterverkningar inte direkt kan härledas till globaliseringen, utan snarare bör tillskrivas finanssektorns överdrivna strävan efter materiell vinning.

– Övervakningen av finanssektorn har heller inte varit tillräcklig. Att skylla alla problem på globaliseringen är inte rätt och hjälper oss inte heller att lösa de problem vi står inför. Men vi ska inte se globaliseringen som en mirakelmedicin; att göra den ”ekonomiska kakan” större och fördela den mer rättvist är en mycket stor utmaning. Men istället för att brännmärka globaliseringen ska vi låta den vara till gagn för människor i alla världens länder, fortsatte Xi Jinping sitt uppmärksammade tal.

Han förklarade också att Kina tidigare var tveksamt till globaliseringen och medlemskap världshandelsorganisationen WTO. 

– Men vi såg att världen rörde sig i den riktningen, tillade han.

Xi Jinping beskriver den globala ekonomin som ett stort hav, och påpekar att ”om man inte vågar röra vid vattnet kommer man i slutänden aldrig att lära sig simma”.

– Oavsett om vi vill det eller ej, ligger det ekonomiska ”havet” där framför oss; det är inte något som går att ignorera eller undvika.

Han gav sin syn på svårigheterna med globaliseringen – ojämn inkomstfördelning, ojämn utveckling samt ojämn ekonomisk tillväxt – och hur dessa utmaningar bör mötas. Han gjorde det på ett sätt som är ganska typiskt för kinesiska politiker: visionärt snarare än konkret och utförligt. Politiska slagord som ”med den sammanslagna kraften finns det inget som inte går att övervinna” och andra formuleringar, som kan låta klichéartade i våra öron, återkom ganska frekvent.

Vidare beskrev Xi Jinping hur Kina har utvecklats under kommunistpartiets ledning och hur partiet har lett  in Kina på en väg som bäst passar landets unika omständigheter. De delar av befolkningen, som har det sämre, ska lyftas ur fattigdom mot det politiska mål som kallas Xiaokang, ”ett relativt välstånd för det stora folkflertalet” (så som Börje Ljunggren översätter det  i sin utmärkta bok Den Kinesiska Drömmen).

Kina har åstadkommit mycket, men det har skett tack vare hårt arbete, ”blod, svett och tårar”, betonade Xi Jinping.

– Vi vet att det inte finns någon gratis lunch och för att nå vårt mål kommer vi att fokusera på jobbet och få det gjort.

Hans syn på på Kinas roll i en global ekonomi kan sammanfattas:

– Ser man på Kinas utveckling är det tydligt att vi har varit och fortfarande är motorn i den globala ekonomin. Kina är både förmånstagare och bidragsgivare.

Han ger tydligt uttryck för att han ser Kina som en pådrivande ekonomisk kraft i världen.

–I Kina är vi medvetna om svårigheterna som kommit med den ekonomiska utvecklingen men vi vill samtidigt passa på att lyckönska alla länder som tagit del av Kinas framgång. Vi vill att ekonomin ska vara till allas bästa, och ser det som väldigt positivt om den ekonomiska utvecklingen i Kina kan vara till gagn för andra länder. Vi öppnar famnen så att världens länder ska kunna "få lift" med den kinesiska ekonomiska bussen.

Hans budskap gick också ut på att Kina kommer att uppföra sig väl på den utrikespolitiska arenan, ta hänsyn till miljön och inte använda den kinesiska valutan som vapen i ett potentiellt handelskrig. Porten till den kinesiska marknaden kommer vara fortsatt öppen, lovade han, med en förhoppning om att världens länder ska ha samma attityd gentemot Kina.

Som ett exempel på Kinas bidrag till världsekonomin nämnde han OBOR (One Belt One Road), den enorma infrastruktursatsning från landets västra delar och vidare genom Centralasien, som Kina har tagit initiativ till.

Hur togs hans tal emot i Kina? Yang Duogui, forskningsassistent på Kinesiska vetenskapsakademins råd för teknik- och forskningsstrategi, återger Xi Jinpings Davostal på det mest färggranna sätt jag har sett. I en rörig värld där ekonomin kämpar i motvind, tecknen på en teknisk revolution hopar sig och traditionella och okonventionella säkerhetshot vävs samman betraktar denne forskare Xi Jinping som en stabil och kraftfull ledare. Yang Duogui menar  att presidenten utgör en ryggrad för ekonomin i såväl västvärlden som Kina.

Han ser en Xi Jinping som  liknar ekonomin vid organismer i den mänskliga kroppen. Handel och investeringar får  motsvara blodomloppet. Men i termer tagna från traditionell kinesisk medicin, så har kroppen nu förlorat balansen och de energiledande ”meridianerna” är blockerade så att blodet helt enkelt inte syresätter kroppen ordentligt.

OBOR är mirakelmedicinen som ska återställa balansen mellan Yin och Yang i kroppen. Sjukdomsanalogin fortsätter med att de kapitalistiska länderna, i sin jakt efter materiell välfärd, har hamnat i ett sjukligt system där USA ses som sjukdomens källa. Under finanskrisen 2008 visade sig Kina motståndskraftigt, vilket är ett tydligt tecken på att dess sätt att styra landet har en ”frisk kärna”, heter det i referatet av Xi Jinpings tal.

Snarare än att uppröras över att Xi sjunger globaliseringens lov, är många kineser, enligt min mening, stolta över att framförallt västerländska ledare efter talet i Davos betraktade Kinas president som en global trendsättare och någon att följa. Det går  i linje med Kinas ”återuppstigande” upp till sin rättmätiga roll som ledande nation.

Någon kritik i Kina av Xis Davostal har jag varken sett eller hört – och inget ger heller vid handen att ”Sanningsministeriet” skulle ha beordrat tystnad. Talet är tillgängligt för alla och går lätt att ladda ned i skriftlig form via Baidu.

Som Xi Jinping påpekade är Kina globaliseringens stora vinnare. Många människor i landet har fått det bättre, precis som kinesiska politiker ständigt framhåller.

Jag tror inte att avsaknden av kritik bara sker på order uppifrån; kineserna är på många sätt nöjda med den ekonomiska utvecklingen. Hittills har det varit möjligt att bli ekonomiskt framgångsrik – trots korruption, miljöproblem och urholkningen av det sociala kittet. Globaliseringen har drivit på Kinas ekonomi. Problemen i det kinesiska samhället är snarare av strukturell karaktär. Att globaliseringen har varit bra för Kina verkar också kinesiska journalister vara ense om.

Det är intressant att se  hur  journalister i större kinesiska medier beskriver världsläget. De menar att världen står vid ett vägskäl. Indirekt frågar de sig vart världen är på väg – och vem som ska leda den? Det underförstådda svaret på frågan är förstås Kina.

Man ska  ha klart för sig att det visar på ett retoriskt skifte jämfört med bara några år sedan. Tidigare hävdade kinesiska journalister och forskare att Kina fortfarande var ett utvecklingsland. Men då sade de nej till att Kina skulle ta på sig rollen som ledande världsmakt. Kina ville skydda sig mot västerlänningar som krävde att landet skulle ta större globalt ansvar. Detta kom att kallas ”teorin om det ansvarstagande Kina", vilket sågs som en vidareutveckling av en tidigare doktrin kallad ”teorin om det kinesiska hotet”.

Från kinesiskt håll sågs den första teorin som sprungen ur en djupt rotad rädsla för att Kinas ekonomiska ”uppåtstigande” i början av 00-talet skulle sluta i en utmaning av rådande världsordning. Den påföljande teorin, som utvecklades i takt med finanskrisen 2008, ansågs vara västmakternas sätt att låta Kina betala notan för deras egna hutlösa och aningslösa konsumtion.

En artikel från aktie- och värdepappersnoteringshuset Tonghuashuns nyhetsplattform, som kommenterar Xi Jinping i Davos, är som raka motsats till detta. Efter att ha beskrivit innehållet i Xis tal, drar artikelförfattaren slutsatsen att det är uppenbart att Kina är en växande stormakt, redo att  driva på globaliseringen och dela de ekonomiska framgångarna.

Att retoriken har ändrats så tvärt, och så snabbt, kan inte tolkas på annat sätt än att Kina börjar mobilisera sig för att fylla det tomrum på den internationella arenan som Donald Trump har givit dem. Att sedan ”ocensurerade” röster får uttala sig fritt i kinesiska medier, eller i vart fall fritt upprepa vad som sagts på högre nivå, är  värt att notera.

Frågan nu är om det betyder att ett systemskifte för Kinas globala ansvarstagande också är på gång.


Jonas Söderström 

Praktikant vid UI:s Asienprogram. Talar och läser kinesiska flytande, har en kandidatexamen i internationella relationer från Peking University och har bott i Peking i sju år. Mer om skribenten här