Män som hatar böcker
Foto: George Redgrave

Män som hatar böcker

Analys. För Boko Haram är det lovligt att döda både icke-troende och rättrogna.

Publicerad: 2015-12-10

Sahara har i hundratals år genomkorsats av viktiga handelsleder. Längs med dessa har salt, guld, slavar och religiösa och politiska idéer färdats. I regionen söder om Sahara – Sahel – skapades vid flera tillfällen muslimska riken (exempelvis Songhai-riket) vars välstånd till stor del grundades på denna handel. Ett flertal av dessa riken hade tämligen svaga religiösa rötter. Ofta var det eliten som konverterade till islam, och dess företrädare var inte speciellt intresserade av att sprida islam genom missionerande verksamhet i regionen. Detta innebar att islam inte fick något större genomslag hos de breda folklagren utan tvingades konkurrera med andra religioner. Med tiden blev den härskande eliten alltmer kritiserad, bland annat för sin överdådiga livsstil och för att dess medlemmar inte levde i enlighet med islams principer.

Klassiska metoder
En ledande kritiker var den religiöst lärde författaren och skriftställaren Shehu Usama Dan Fodio (1754–1817), som levde och verkade i nuvarande Nigeria. Denne Fodio förespråkade skapandet av en sunnimuslimsk stat som styrdes av den enligt honom sanna tolkningen av islam. För att uppnå detta mål använde sig Fodio av två klassiska metoder som även används av dagens jihadister. För det första skrev han ett stort antal pamfletter som fick stor spridning i regionen. I flera av dessa skrifter utvecklade Fodio sin syn på bland annat jihad, men han är också en av de teologer som öppet tar ställning mot något som kan beskrivas som konflikten mellan islam å ena sidan och religiös innovation – ijtihad – å andra sidan. För det andra uppmanande Fodio till migration – hijra – för att på så sätt skapa större befolkningsunderlag till en statsbildning, en metod som även Islamiska staten använder sig av idag. Fodio uppmanade till migration vid flera tillfällen och efter att ha besegrat ett antal motståndare kunde han till sist utropa det så kallade Sokoto-kalifatet 1804. Kalifatet bestod till början av 1900-talet då det besegrades av Storbritannien och ersattes av det så kallade Norra Nigeriaprotektoratet.

 

Religiösa skolor
Dan Fodios tankar och budskap överlevde Sokoto-kalifatet och lade grunden till en långlivad regional tradition av misstro gentemot västerländsk utbildning i norra Nigeria. Under 1970-talet skapades Izalarörelsen som bekämpade religiös innovation i enlighet med Fodios tankar. Rörelsen använde sig av modern teknik som radio för att sprida sitt budskap och byggde upp ett nätverk av religiösa skolor. Tack vare ekonomiskt stöd från Saudiarabien kunde Izala skicka begåvade studenter till universiteten i Mecka och Medina där de kom i kontakt med olika former av modern wahhabism och jihadism. En del av dessa studenter kom senare att använda sig av denna ideologiska och religiösa skolning i politiska sammanhang i Nigeria. Parallellt med detta hemsöks norra Nigeria av en lång rad revolter och uppror med religiösa undertoner, de så kallade Maitatsine-oroligheterna.

I skärningspunkten mellan lokal traditionell skepsis mot västerländsk utbildning, inflytande från saudisk wahhabism och en lång historia av våld skapades den rörelse som vanligtvis benämns Boko Haram. En av dess första ledare, Muhammad Yusuf, är en god illustration av detta fenomen. Yusuf var till stor del självlärd och blandande den lokala traditionen av skepsis mot utbildning med en hårdför salafistisk doktrin som hämtade kraft och inspiration från den medeltida teologen Ibn Taymiyya (av central betydelse för salafister och wahhabiter än idag). Denne teolog var kontroversiell redan under sin livstid och är känd för sin kategoriska tolkning av islam. Taymiyya förnyade synen på det legitima bruket av våld inom islam genom att göra åtskillnad på ”sanna” och ”falska” muslimer. Falska muslimer var personer som kallade sig för muslimer men som inte levde efter islams principer. Enligt Taymiyya utgjorde denna kategori en större fara än kristna och andra otrogna och han hävdade därför att det var nödvändigt att bekämpa dem med våld. Taymiyya hävdade vidare att det var tillåtet och acceptabelt att döda rättroende muslimer om detta skedde i samband med ett bekämpande av icke-troende.

Karta

Hot mot islam
Yusuf tog avstamp i Taymiyyas tankegods och utvecklade den regionala traditionen av skepticism mot utbildning. Till skillnad från många salafister hävdade han att det var religiöst förbjudet för rättroende muslimer att utbilda sig enligt västerländska normer. En av orsakerna till Yusufs misstro mot västerländsk och sekulär utbildning var dels att denna saknade religiös legitimitet, dels risken att den kunde försvaga och undergräva islams ställning i regionen, något som på sikt skulle innebära att den icke-muslimska västvärlden fortsatte att utöva kontroll – om än indirekt – över regionen genom utbildningsväsendet. Vidare erkände inte Yusuf någon form av statlig maktutövning som inte bygger på islams principer. Detta innebar i förlängningen att han fann det vara religiöst förbjudet att arbeta för den nigerianska staten med någon som helst form av juridisk eller exekutiv verksamhet och att han vägrade erkänna den nigerianska staten som konstruktion.

Det är inte helt okomplicerat att på ett tillförlitligt sätt redogöra för Boko Harams historiska rötter. Flera nigerianska forskare hävdar att gruppen varit aktiv sedan mitten av 1990-talet under en rad olika namn. Ett par år in på det nya seklet tycks rörelsen ha börjat använda sig av namnet Jamaátu Ahlus Sunna Liddà Awati Wal Jihad, fritt översatt ”Folket som är hängivet profetens lära för omvändelse och jihad”. Rörelsen är dock mest känd under namnet ”Boko Haram”. Detta begrepp utgår från rörelsens ideologiska rötter och är sammansatt av det lokala språket hausas ord för bok (boko) och det arabiska ordet haram, som kan översättas till förbjudet, syndigt eller ogudaktigt. Begreppet skall tolkas i en vidare och uttalat ideologisk bemärkelse; västerländsk bildning och civilisation är en synd och skall därför förbjudas och förkastas.

Svarta flaggan
Boko Haram tog till våld för första gången i slutet av 2003 då rörelsen attackerade en polisstation och ett antal regeringsbyggnader i norra Nigeria. Redan vid detta tillfälle visade rörelsen sin ideologiska tillhörighet genom att använda sig av den svarta flaggan, samma flagga som används av talibaner och jihadistiska grupper världen över. Under de följande fyra åren genomförde rörelsen ett mindre antal attacker och rån, något som tvingade den nigerianska staten att inleda en serie omfattande säkerhetsoperationer i nordöstra Nigeria.

Sommaren 2009 ökade intensiteten i konflikten. Den 26 juli slog nigerianska myndigheter till mot en av Boko Harams baser i delstaten Bauchi. Nio personer greps och myndigheterna lyckades beslagta vapen, utrustning och ingredienser för tillverkning av hemmagjorda sprängladdningar. Boko Haram svarade omedelbart med en våg av attacker mot bland annat polisstationer. Efter en tid lyckades de nigerianska myndigheterna återfå kontrollen över situationen men till ett pris av minst 700 döda, många av dem civila. I samband med detta dödades Muhammad Yusuf. Ledande personer – däribland Boko Harams blivande ledare Abubakar Shekau – tvingades att fly utomlands där de sökte stöd hos andra jihadistiska rörelser. Vissa medlemmar lyckades ta sig till Somalia där al-Shabaab gav dem viss utbildning. Andra begav sig till Mali och Mauretanien där de fick hjälp och utbildning av al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim).

Självmordsattentat
Dessa kontakter ledde till ett ökat operativt kunnande och Boko Haram började använda sig av klassisk asymmetrisk taktik för att skada den nigerianska statens förmåga att skydda medborgarna och upprätthålla lag och ordning i regionen. Under sensommaren 2010 genomförde rörelsen en serie attacker mot polisstationer och poliser i nordöstra Nigeria. Senare samma år började rörelsen att mörda muslimer som klassades som falska muslimer, däribland imamer som på grund av sin ställning i samhället ansågs utgöra ett särskilt stort hot. På så sätt slog Boko Haram ytterst medvetet sönder civilsamhället och den nigerianska statens närvaro utifrån ideologiska och strategiska överväganden, något som medförde att det blev allt svårare för allmänheten att bjuda motstånd.

Rörelsens bruk av våld har präglat dess beteende även under senare år. Den 16 juni 2011 genomförde rörelsen sin första självmordsattack (Sverige upplevde alltså ett självmordsdåd före Nigeria). Attentatet genomfördes i Nigerias huvudstad Abuja, minst tre personer dödades, inklusive självmordsbombaren, som av allt att döma kom från Sudan eller Somalia. Något senare samma år började Boko Haram använda sig av bilburna självmordsbombare. Dessutom började rörelsen att systematiskt anfalla byar, kyrkor, skolor och universitet i Nigerias nordöstra delstater. De följande åren ökade Boko Haram sitt operativa tempo än mer och har gång efter annan lyckats genomföra en rad blodiga attacker där såväl muslimer som icke-muslimer dödats.

Boko Haram hade som tidigare nämnts ett visst samarbete med jihadistiska grupper som Aqim och al-Shabaab men har under de senare åren stegvis närmat sig Islamiska staten. Den 7 mars 2015 blev det känt att Boko Haram har svurit trohet till IS och dess ledning. En dryg månad senare bytte rörelsen namn på nytt. Numera kallar man sig för Islamiska statens västra provins i Afrika (Iswap). Rent ideologiskt är detta föga förvånande. Boko Haram uppvisar en rad ideologiska likheter med IS och dess ledning tillämpar precis som IS en mycket strikt och brutal tolkning av det laddade begreppet takfir, som är en av de ideologiska drivkrafterna bakom det urskillningslösa våldet.

Den här texten publicerades ursprungligen i UI:s tidskrift Internationella Studier nr 4 2015.


Hans Brun
Doktorand vid Department of War Studies, King’s College, London.